En medarbetare har det lite trassligt....

Ibland inträffar det att privatlivet trasslar till sig för en medarbetare så pass rejält att det påverkar arbetet. Det påverkar såväl prestationen som relationen med kollegor och kanske även kunder. Om det är av tillfällig och kortvarig art, så brukar det inte bli så stora konsekvenser, men vad kan man göra när trasslet drar ut på tiden och det börjar komma klagomål från kollegor eller andra?

Vi skall komma ihåg att det kan drabba oss alla att vi får en svårt sjuk anhörig, hamnar i en skilsmässa eller i någon annan form av kris. Vår medarbetare behöver kanske få möjlighet att ringa vissa samtal under dagtid eftersom det bara är då som det är möjligt att nå myndigheter etc. De har kanske svårt att komma i tid på morgonen eller behöver gå hem tidigare. Ibland drabbas medarbetaren även av koncentrationssvårigheter och/eller stark trötthet, framför allt om situationen innebär en stor psykisk press eller stress.

Vad kan du göra?

Först och främst, ta ett samtal med medarbetaren. Har hen varit öppen med sin situation kan du bara be att ni sätter er och pratar en stund. Inled med att säga att du känner till situationen, fråga hur det är och hur hen ser på sin situation från nu och framåt.

Innan du kallar till samtal, fundera över hur du själv ser på situationen, hur du vill hantera situationen och vad du kan erbjuda i form av stöd och hjälp.

Ibland kan det vara relevant att låta medarbetaren få vissa lättnader i arbetsbelastning, tid för privata ärenden eller anpassad arbetstid under en period. Och, det är viktigt – detta skall bara vara under en period. Tillsammans med medarbetaren bör du göra en plan för hur ni hanterar situationen nu och hur länge den här perioden maximalt kan vara. Säg t ex.

”Jag förstår att du har många privata, praktiska saker att ta hand om just nu och att det inkräktar på ditt fokus på arbetet.

”Ja, det är jättemycket just nu, det är svårt att hinna allt och jag behöver ringa en del samtal och även gå hem tidigare för att hjälpa min pappa.”

”Hur ser du själv på situationen, just nu och framåt? Hur länge bedömer du att du har det här behovet av att hjälpa din pappa?”

”Jaa, jag vet inte, det beror väl på hur snabbt han kan få en plats på äldreboendet.”

”Om han nu inte får en plats snart, vilka alternativ ser du då?”

”Då blir det jobbigt, men han får väl få mer hemtjänst då….”

”Jag skulle kunna tänka mig att du får gå ner i arbetstid, tillfälligt, och att det också är ok att du ringer vissa nödvändiga samtal som har med din pappa att göra, under arbetstid. Hur ser du på det?”

”Jo, det skulle vara skönt.”

”Hur länge bedömer du att du behöver kortare arbetstid?”

”Jag har ingen aning, tre månader kanske…”

”Då föreslå jag att vi sätter ett datum från nu och två månader framåt. Jag vill också att vi bokar uppföljningsmöten under tiden, så att vi ser att du hinner de arbetsuppgifter som du har. Målet är att du skall kunna återgå till ordinarie arbetstid och uppgifter efter två månader. Vad tänker du om det?”

”Jo, det kan nog gå bra. Det känns skönt om det går att lösa så här.”

”Fint, då säger vi det. En sak till; för mig är det viktigt att dina arbetskamrater får veta att vi har gjort den här överenskommelsen, så att de inte går och funderar och fantiserar. Hur vill du att vi ger informationen till dem?”

 Sammanfattningsvis: 

  • Förbered dig själv - vad vill du?
  • Vad kan du erbjuda?
  • Var noga med att involvera medarbetaren i lösningen och be om bekräftelse
  • Följ upp!
  • Försök få till någon form av information till medarbetarna, bäst är om ni tillsammans berättar om situationen och lösningen - då minskar risken för fantasier och "orättvisetänk"

Lägg till ny kommentar

Dela på...